Semlor

Jag har bakat semlor idag, just nu kallnar dem i köket. När Emma kommer hit ikväll ska vi göra dem klara och äta upp dem. Det är såhär när jag envisas med att åka bort på den riktiga semeldagen. Då får vi lov att ta det i förtid. Men inte är jag ledsen för det, jag fick ju äta semla redan på fjället i höstas. Ja har funderat på om jag ska välja att se det som en otroligt sen semla eller en tidig?


Tipsar också om Saltoluokta-bloggen, den uppdateras mycket mer frekvent just nu.

Elina ska bli psykolog!

Grattis till världens bästa Elina som nu äntligen kommit in på psykologprogrammet!

Medmänsklighet

Några ord om MEDMÄNSKLIGHET.

Saltoluokta

Det finns en Saltoluokta-blogg nu, som så smått kommer ersätta den här medans jag befinner mig på fjället.

18 januari

Det har hänt så mycket sedan jag skrev här sist att det känns som mycket mer än en vecka. Min farfar har dött. Min farfar var väldigt speciell och jag älskade honom väldigt mycket, det gör jag fortfarande. Nu är han i himlen hos farmor. Vi har sörjt, på våra egna plan, sökt tröst genom bön. Jag har spelat piano med min pappa. På torsdag åker vi till Vilhelmina för att på fredag ha begravning och sedan vara hela den stora släkten tillsammans över helgen. Min pappa har fem syskon, vilka alla har familjer, så vi är ganska så många och inte så ofta vi kan samlas allihop.

Något roligt som har hänt är att jag har fått träffa Julian för första gången, Elina och Joels son. Sötare barn kan man titta i stjärnorna efter.

Saltoluokta börjar närma sig, men sormsteg faktiskt. Eftersom de fyra sista dagarna kommer jag vara bortrest så har jag inte många dagar på mig att packa klart. Jag har faktiskt börjat, så smått. Jag håller på att skriva en lista med förslag på inneaktiviteter till familjefjäll, den tänkte jag skulle bli klar idag. Jag har mailat lite med Jonathan, som ska ha de två första veckorna tillsammans med mig. Det var spännande att vi hade väldigt många gemensamna nämnare, så som Umeå, Midgård, Psykologi på UMU och så vidare.


En av mina finare vänner har en kampanj på den HÄR adressen. Hon heter Anna och världens bästa Anna.

Fredag

Blåmusslor till middag och Tekla på axel och snart På Spåret med mamma efter en heldag på förskolan. Sånt tycker jag om. Kanske detta är en kväll för att sticka den andra vanten också?

Det känns att Salto har börjat närma sig nu, det är bara lite drygt två veckor tills jag och Matilda åker nu. Jag har fått en del dokument om Familjefjäll och välkommen-mail av Johan. Spännande med nya arbetskamrater och förmodligen vänner. Snart måste jag börja skriv en packlist med sånt därt som jag annars kommer att glömma. Som huvudvärkstabletter och yogamatta!

Ny sträcka på Kungsleden

VK.se

Här ser man, snart kanske man inte får ha sina fina fjäll ifred längre.


Utflykt till middagsberget

Jag stickar på min vante och känner den goda lukten av potatis och purjolökssoppa med mandel som kommer från undervåningen. Jag och Emma har vart på utflykt till slalombacken idag, bakvägen. Vi försökte titta på utsikten över Vännäsby, men sikten var inte den bästa. Med lite varm choklad i magen gick vi hem och åt av det goda brödet. Det vart verkligen jättebra.

Promenad med Malin och henne karl vore kul, jag har inte träffat honom. Hon som ska gifta sig och allt. Lite avundsjuk är man alltid!

Imorgon blir det kanske IKSU igen, med Emma och Camilla. Men nu blir det fortsatt stickning.

En vit trettondag

Just nu snöar det ute, äntligen. Det är två minusgrader och har snöat i alla fall en halvtimme. Tänk att det äntligen ska få bli lite mjukt ute igen. Det har just ljusnat ute, men eftersom det ärmulet är det ändå lite dunkelt och jag har tänt ett ljus i stjärnan i fönstret. Plockat fram en stickning, som jag dock fick riva upp och får lov att börja om på.

För snart en timme sedan bakade jag ut mitt nattjästa bröd. Ett bra på bara mjöl, graham och vete.  Man rullade ihop det och det ska gräddas lite speciellt, vi får se om det blir gott!

Äventyr

Två veckor utan klättring känns i händerna och kroppen vill jag säga. En bra känsla.

Nästa helg ska jag ut på äventyr med pappa. Vi åker upp till Saxnäs och utgår därifrån för att gräva snöbivack. Äventyr är sådant som man behöver. Vi få alla bara hålla tummarna för att dessa 23 grader ska stiga lite! Ännu så länge se yr bra ut, vi vet ju hur det brukar gå.


Ett nytt år

-20 känns som riktigt vinter, jag skulle dock gärna ha lite mer snö så att isen försvinner. Det blir ingen löptur ute idag som planen var. Kanske klättring? Det känns som alldeles för längesedan, jag har inte klättrat sedan innan jul.

Nyår var fint, jag tycker om att vara hos Ola och Maria. Nu är det 2009, ett nytt år. Jag tror att det här året kommer gå ganska fort. Det kommer hända mycket. Det känns bra.

Elina och Joel har fått en son. En underbar gåva, tack. Gattis till er!


RSS 2.0