Maja Svedmark

Just nu står det en nygräddad morotskaka och svalnar på bänken i mitt kök. Den är till min studiegrupp imorgon. Det tråkiga med runda kakor är att man inte kan tjuvsmaka på dem!

Annars har jag haft två väldigt intressanta föreläsningar idag. Tänk vad skönt om universitetet bara vore intressanta föreläsningar som man kan gå upp helhjärtat i istället för tentastress? Emma har vart här och hjälpt mig med ingredienser, det är bra. Eller ganska i vart fall, hon glömde trots allt kanelen ;) Jag har övar vidare på kaffe, det är nästan så att jag tycker det är gott nu. Eller nej, inte gott. Men jag kan tycka att det är gott innan och efteråt, men inte just när jag dricker det. Imorgon blir det statistik, tur att vi kommer ha morotskaka!

Synd att Filip flyttar i övermorgon. Det var bra att diskutera psykologi med honom under en promenad. Bra med någon som är genuint intresserad!

På fredag börjar vi med statistik. Jag fick min bok idag. Den är ganska fin på framsidan. Orange faktiskt. innuti verkar det dock vara en väldigt tråkig bok, överlägset tråkigast av alla. Men den ärpå svenska i vart fall..

Nu har vi bestämt att fredag är fikadagen, i vart fall tills vidare. Det känns bra, eller mest gott! Jag har tagit på mig att fixa fika nu första gången. Så det gäller att satsa, jag kommer ju sätta standarden nu. Det får kanske blir morotskakan, den är trots allt jättegott och inte så svårt, men ändå satsat. En vetenskap. Jag har också tänkte göra ett storkok på linssoppa till matlåda, jag känner mig så seriös. Mitt kaffedrickande går också ganska bra, jag blir bättre och bättre.



Jag och friidrottsmannen har handlat te till mig idag också, jag blev nöjd nu när citron och ingefärsteet hade kommit in, sist var det slut. Jag borde renskriva ikväll, men det kommer nog inte alls bli av, det är sånt man får leva med. Vi hade en mycket spännande föreläsare idag som verkligen personifierar det som kallas för svengelska. Han är född och uppvuxen på andra sidan atlanten, men nu gift och bosatt i Sverige och jobbar på den psykologiska institutionen. Det var lite svårt i början, men sedan blev det bättre. Duktig föreläsare var han.

Universitetet är på g igen, mysigt värre. Jag har en fin klass. Speciellt Elina som har blivit min lunchkamrat. Jag tror vi tänker ganska lika som saker, ganska ofta i alla fall. Nu har vi också kommit igång påriktigt med psykologin, inte bara vetenskapsteorier. Dock hade vi världens kallaste klassrum idag, skönt att vi får ett nytt imorgon. Snart ska vi få börja vara mer på samma ställe, det är bra. Då får vi mer av ett hem, och man (läs: jag) inte behöver vara så förvirrad om vart man ska.

Imorgon kommer Johanna, bra bra! Jag ska tänka någon god mat, det är alltid roligt. Men det blir lite pluggande ikväll eftersom jag ska skolka från studiegruppen imorgon.

Först veckan på universitetet har vart mycket rolig. Jag har en kul klass och en fin studiegrupp. Vi är fem stycken och det känns helt lagomt. Vi har också pluggat bra denhär veckan och får vara lediga idag. Jag ska dock renskriva lite och sammanfatta för mig själv lite bättre.

Men en fem cm tjock bok med sidor som en telefonkatalog som bara heter Psychology, känns lite tungt ibland. Den är på fakta-engelska och 800 sidor. Och det är bara en av tre, fast den värsta visserligen. Det kommer vara otroligt roligt att sedan ha den i bokhyllan och kunna säga, att den där har jag läst, från perm till perm. Och den var ganska bra, för det är den.



Men hittills vet jag mest om den vetenskapliga metoden och processen och varför vetenskap är så viktigt, lite om historien bakom den moderna vetenskapen och så vidare. Men det är också spännande. Spännande med engagerade lärare som håller långa utläggningar om olika artiklar, när hans egentliga uppgift var att lära oss hitta dessa artiklar. Man blir helt fascinerad.

Idag börjar Raines rea, jag och mamma ska vara först på plats! Sedan åker vi in till stan, mamma till jobbet och jag till Universitetsbiblioteket, eller UB som vi säger internt (jag var mäkta förvirrad där ett tag...). Jag ska skriva lite och sedan ska jag och Clara hämta Linus på dagis. Mysigt värre. Ikväll blir det innebandy gånger tre, jag och Anton.

Malin var här igår, massa mysigt. Det var längesedan vi sågs, dumt dumt. Men nu får det lov att bli bättre. Jag tycker väldigt mycket om henne.

Dagens upptagenhet leder till inga skidor som jag planerade, dåligt. Jag hoppas imorgon.

Jobbat, fettat och inpregnerat skor samt glömt min ryggsäck på jobbet, hämtat den och pratat med Emma i telefon. Det är det enda jag har hunnit med idag. Men det är också saker som är värdefulla på sitt eget vis. Jag har också fått jobb på Viggen torsdag och fredag, jag har saknat mina Älvdala-barn.

Jag beställde min första kursbok idag, jag tror knappast den kommer hinna komma tills på tisdag, men man kan ju hoppas! Och såg just att jag borde ha beställt en annan också som jag kommer behöva första veckan. Jobbigt det här med universitetet.

Snö är något av det vackraste jag vet. Speciellt som nu, när det är tio grader kallt och höga snövallar av nattens snöfall på säkert 1,5 dm. Att gå längst strandpromenaden och titta på de helt översnöade träden är som att gå i en saga. Det är mycket snö nu, det känns verkligen att vägen där man går är framskottad eftersom den är som nersänkt i marken på grund av den myckna snön runtomkring. Granar och tallar bär ett säkert en dm tjockt lager snö och bli till små tak, väldigt ståtliga. Och allt blir så tyst, så otroligt dämpat och lugnt. Tiden står stilla och väntar på nästa andetag. Vilket dock inte kommer vara lika angenämt. Jag är ledsen över att det kommer vara plusgrader resten av veckan..

Ny var det här årets innebandypremiär över, två matcher med pappa. Det var spännande, två roliga matcher. Jag är nöjd både över min och pappas insatser. Jag dömde straff, klockren. Det är sånt där man verkligen känner bara. Jag trodde det skulle bli lite jobbigt då jag inte tittat i regelboken under julen, men det sitter som i ryggmärgen nästan jämt. Det roliga var också att Arvid fick lägga straffen och gjorde det på ett lysnade sätt rakt i mål. Just då är det synd att man som domare inte kan grattulera sin lillebror, men stolt blir man!

Idag har vart en bra dag. Jag har saknat mina barn. Vi har lekt i snön, skottat och åkt rutschkana. Och det enda som är mysigare än att klä de små i varma kläder och bädda ner dem i vagnarna och se dem sova så fridfullt måste väl vara att plocka upp dem därifrån när de vaknat och få sitta med vaknande barn i knät för att bara mysa en stund. Synd att jag slutade för tidigt för det idag dock.

Jag har försökt fundera över vad jag vill göra. Om jag vill resa eller om jag vill plugga nu tlls jag är färdig, om jag verkligen vill plugga här. Iblnad kanske den svåraste biten är att övertyga sig själv om nått. Just nu känner jag mig mest som om jag inte alls vet. Det skulle vara skönt att fortsätta vara på Viggen, men samtidigt tror jag inte jag står ut med att ha det så som nu med att varje morgon få veta om det blir jobbande eller inte och i så fall vart. Plugga psykologi blir nog kul och det är nog så som det blir. Men får jag erbjudande om sjukgymnastprogrammet kanske det ändå vore värt att ta de, skönt att börja göra nått riktigt, men samtidigt så vet jag inte om jag är färdig med att göra de "oriktiga" sakern ännu.

Det finns tydligen en liten pojke som just nu allt som oftast har den här konversationen med sin mor:

- Jag är ledsen-
- Ja, vad ska vi göra åt det då?
- Maja ska komma hit.


Så det blir till att åka och hälsa på i veckan, såklart. Barn är så söta, det är därför jag tycker så mycket om dem. Och också därför som det inte alls känns jobbigt med jobb, utan snarare roligt. Jag har saknat dem... Jag trivs så bra bland barn, de är så ärliga, rättframma och främst av allt så väldigt kärleksfulla. De vet att kärlek är så viktigt och ger så mycket av den mot att de också får mycket av den. Vilket ger en väldig massa kärlek.

Idag har jag shoppat en tjocktröja men knappar, den är fin och blommig. Nu ska jag  titta på mina sista House-avsnitt och dricka mitt te. Trevligt med den hel kanna te.

Jag tycker det verkar lugnare i Kenya, i vart fall har jag inte hört så mycket därifrån vilket känns som ett gott tecken.